Esmeralda, flickan som inte fick fylla fyra år – ett samhälles svek
Expressen ger ut ett bokutdrag om Esmeralda, som hittades död i Norrköping 2020. Hennes öde ledde till lagändringar för att stärka barnets bästa i LVU-processer.
Esmeraldas sista tid: ett utdrag ur ny bok om sveket mot "Lilla hjärtat"
Expressen publicerar ett utdrag ur "Lilla hjärtat, mamman och pappan" – en ny bok av tidningens kriminalkrönikör Fredrik Sjöshult. Boken tecknar den fulla bilden av hur Esmeralda sveks av samhället och dödades av sina biologiska föräldrar, drogad och undernärd, innan hon ens hunnit fylla fyra år.
Det finns en film på Esmeralda som Melinda Jacobs hösten 2026 inte orkar titta på när hon och Sjöshult ses utanför Vadstena. Melinda spelade in den mot slutet av Esmeraldas hemsluss. I filmen står den lilla flickan i hallen – ledsen, ovillig att åka – utan möjlighet att stanna.
Esmeralda hittades död hemma hos sina biologiska föräldrar i Norrköping i januari 2020. Föräldrarna greps och häktades omedelbart. Hon hade tvingats lämna Melindas familjehem efter en kammarrättsdom om LVU och lämnats i föräldrarnas drogmisär. Vid dödstillfället var hon undernärd och drogad. Pappan avled i häktet. Mamman dömdes senare för dråp till åtta års fängelse.
Melinda Jacobs och kampen för upprättelse
Melinda bor med sin make Martin och nio barn i en lantlig idyll utanför Vadstena, med utsikt över Östgötaslätten. I ladugården trängs getter och åsnor, och i trädgården finns äppleträd och lekstugor. Men när Sjöshult nu ser henne – sex år efter Esmeraldas död – märker han drag av sorg och en tomhet som inte var lika påtaglig tidigare.
Melinda förklarar att hon i det omedelbara efterdyningarna var full av hat. Hon skärmade av sig emotionellt för att kunna fokusera på Esmeraldas upprättelse och på att ge röst åt de barn som inte fått en sådan – de bortglömda barn som behöver andra föräldrar än sina biologiska.
Det var i det läget hon mejlade Sjöshult, direkt efter att han uppmärksammat den fatala kammarrättsdomen dagarna efter Esmeraldas död. I mejlet, som inleds med orden om snön som föll tungt, skriver hon:
"Hej! Snön faller tungt i Vadstena. Jag sitter på samma plats som jag gjort sen i torsdags. Förstenad, förtvivlad, förundrad … Mitt namn är Melinda. Esmeralda har växt upp hos min familj och var så otroligt älskad. Jag vill tacka för artikeln du skrev igår. Allt stämde och det är så vi måste fortsätta driva det här, för att ge henne upprättelse. Att rättssäkerheten kring barn i Sverige inte fungerar. Det måste ske en förändring. Inga fler barn ska behöva sätta livet till."
Föräldrarnas bakgrund och samhällets systemfel
I arbetet med boken har Sjöshult granskat de biologiska föräldrarnas bakgrund och dragit linjerna bakåt. Konturerna av samhällets svek framträder, enligt honom, ännu tydligare därigenom:
Pappan Stefans missbruk började tidigt, fortsatte med rökheroin i tonåren och slutade med hans död i häktet. Mammans Sara substansberoende var väl dokumenterat och slutade i drogjakt på darknet. Föräldrarnas hat mot samhället innebar att de inte tog emot hjälp när de behövde det. De levde i ständig förnekelse av sina problem, duperade sin omgivning och byggde upp en fasad som rämnade först den dag Esmeralda hittades inslagen i ett paket i hemmet där hon levt sina sista månader i misär.
Därtill, framhåller Sjöshult, var Esmeraldas anknytning till Melinda och hennes familj otvetydig – dokumenterad av både BVC och socialtjänsten under åren. Trots det tog kammarrätten inte hänsyn till Esmeraldas behov, och det gjorde varken hennes eget ombud eller, i slutändan, socialtjänsten.
Lagändringar i spåren av "Lilla hjärtat"
Sveket mot Esmeralda har, tack vare Melinda Jacobs kamp, lett till flera lagändringar med barnets bästa i fokus. Den förra S-regeringen tog fram en första "Lex Lilla hjärtat" som stärkte barnperspektivet i LVU-processer och gav socialtjänsten möjlighet att begära drogtester av föräldrar.
Under de senaste fyra åren har Tidöregeringen arbetat med ytterligare skärpningar i lagstiftningen, som inom kort träder i kraft. Det som Sjöshult beskriver som det mest genomgripande – och som Melinda drivit utifrån egna erfarenheter – är att barnets anknytning ska väga tyngre när beslut tas om barnets framtid i en LVU-process.
Men en fråga kvarstår, skriver Sjöshult: Vad tänker kammarrätten, Esmeraldas ombud och socialtjänsten nu när det gått drygt sex år? När han börjar söka dem ringer Stig Dagermans ord i öronen:
"Så obarmhärtigt är livet mot den som har dödat ett barn att allting efteråt är för sent."
Esmeraldas öde, avslutar Sjöshult, får inte falla i glömska.
Source: Expressen